Jag har glömt nämna att jag och vännen Ewelina var och såg filmen The Woman in black rätt nyligen. Det var första gången jag såg en skräckis på bio faktiskt ;) Kan säga att det till stor del antagligen berodde på Daniel Radcliffe som jag valde att gå och se denna.

Jag och Ewelina är vana åskådare av skräckfilms-genren och vi tyckte väl inte att filmen var så där skrämmande som vi hade hoppats på. Däremot tror jag att den är precis lagom för personer som har svårt för att se skräckisar. Själva handlingen var inte särskilt ny då det finns många liknande filmer. Konceptet med en vålnad som vill hämnas är ju rätt vanlig. Jag hade faktiskt inte kollat handlingen innan jag såg filmen, förutom att jag hade sett trailern, så jag gick in utan större förväntningar.

Det filmen vinner poäng på (enligt mig) är den konstnärliga ådran som är tydlig. Det var en faktor som lockade mig redan i trailern. Ljussättningen, det traditionella stuket och själva -känslan- av miljöerna fick en 4 av 5! Väldigt konstnärligt alltså! Tyvärr drar själva handlingen ner poängen och även dramaturgin. Jag blev inte direkt skrämd eller nervös av filmen. Regissören hade kunnat höja kusligheten något mer. Att den upplevdes som lite skrämmande berodde tyvärr nog mest på grund av de plötsliga tonhöjningarna som alltid finns i skräckfilmer. Ni vet, tystnad-tystnad-pang! Jag är egentligen lättskrämd när det kommer till plötsliga ljud eftersom det kommer så, ja, plötsligt så att mina reflexer gör så att jag hoppar till. Det har inget med att jag tycker att något känns kusligt eller att jag förväntar mig något hemskt.

När det kommer till skräckfilm tycker jag att skräcken ska byggas på mer än bara ljud, t.ex bildvinklar och oväntade höjningar av stämningar där man först förväntar sig att något ska hända pga tystnaden men sedan luras in i en trygg zon för att sedan något oväntat ska ske. Filmen ska dock få tummen upp för det provocerande klingandet från dockorna. Bara det är ett klassiskt kusligt ljud när de står i ett övergivet rum.

Slutet tyckte jag nog var det bästa av filmen. Jag vill såklart inte avslöja för mycket men för er som gillar oväntade slut är detta slut helt okej enligt mig. Jag kan fortfarande sitta och fundera över hur den egentligen slutade. Jag kan nästan säga att man själv kan tolka in ett eget slut. Själv har jag två olika versioner och jag gillar bägge. Slutet både frustrerar och fascinerar mig!

Det finns många som kritiserar Daniel Radcliffes skådespeleri men jag tycker faktiskt inte att det var så dumt. Visst, ofta kan jag uppleva (även när han spelar i andra filmer) att han klär på sig en ny roll som känns skrattretande, ungefär som om en skräckinjagande vampyr skulle klä ut sig till en fjantig clown. Man är ju så van med Harry Potter så allt annat känns fel. Men förutom det och det faktum att han egentligen känns lite för ung utseendemässigt för att spela en man runt 30-40-årsåldern så är själva skådespeleriet helt okej.

Jag tycker att han passar bra med dessa deppiga roller som han brukar få. Jag har ju sett hans andra filmer också och till t.ex My boy Jack gråter jag floder varenda gång ! X) Den är ju dessutom baserad på en verklig historia så då blir den extra gripande. 

Jag får väl avsluta här men jag hoppas att ni har fått en hum om hur filmen är även om det är rätt subjektivt :) Poängmässigt får den väl 2 av 5 sammanlagt. Brist på skräck men bonus på det konstnärliga och traditionella filmskapandet. 


Bildkälla

Här är trailern för The Woman in Black!


Eftersom jag nämnde My Boy Jack och tycker att ni ska se den så lägger jag upp trailer för den också. Eller ja, det är ingen ordentlig trailer men jag börjar ana att tyskarna är förtjusta i filmen då det bara dyker upp trailers på tyska när jag söker på den :P

 

Jag tycker även att ni bör höra dikten My Boy Jack när David Haig porträtterar Rudyard Kipling :) Om mina tårkanaler inte redan har översvämmats vid denna scen så gör de det garanterat här x) Sorry för att fokuset plötsligt har hamnat på My Boy Jack ;)