Vad jag har varit slö med att uppdatera här på sistone! Jag har en liten "blogg"-svacka antar jag ;)

Jag gjorde nyss ett personlighetstest på en sida som Dr Phil länkade till. Testet avgör vilken hundras man är mest lik. Jag blev en liten cocker spaniel x) Klicka Här för att komma till testet.

"The Cocker Spaniel feels the need to please. She tends to become overly submissive in her mission to make everyone happy but makes up for it with her sensitive nature. A brisk walk around the block is right up her alley, but she prefers to spend part of her time indoors. Her silky hair tends to become tangled, and regular grooming sessions are necessary to keep her looking her best. The accommodating Cocker Spaniel is truly a loving and trusted friend as well as an ideal companion."

Lady i Lady och Lufsen är en cocker spaniel.

Bildkälla: Här!

Jag har ännu skrivit NÅGOT om min bioupplevelse av Harry Potter. Skandal x) Filmen var iaf väldigt bra gjord. Spänning genom hela filmen trots att jag har läst böckerna. När jag gick ut från salongen hade jag bokstavligen en Alice Cooper-sminkning på grund av mascaran. Det var när Harry berättade för Hermione och Ron att han skulle bege sig ut i skogen som mina sprinklers satte igång på riktigt. Det enda man hörde i salongen var i princip snyftningar från alla håll. Riktigt tårdrypande! Jag ska se filmen igen på fredag och jag hoppas att jag njuter av filmen lika mycket :) Ah just det. Slutet. 19 år senare... Vad jag nästan asgarvade. I boken är det så himla fint skrivet men på film var det mer som en parodi tyvärr.