Dag 07: Min tro

Mitt svar lär troligen vara rätt klyshigt men så brukar den svenska standaren vara :P

Under min uppväxt lärde jag mig om kristendomen och Jesus etc men detta var främst genom skolan. Den svenska skolan utgår ju från att "alla" är kristna. Jag och min familj är inskrivna i den Svenska kyrkan men det har aldrig haft någon betydelse för mig. Förutom att jag gillar doften inne i kyrkan och stämningen vid högtider.

Jag valde att inte konfirmeras för det kändes totalt onödigt även om jag inte skulle påstå att  jag är ateist. Det enda argumentet jag hade för att konfirmeras var presenterna men det kändes inte värt det. Och jag ville väl inte följa strömmen i heller antar jag. Sverige är lite tradigt när det kommer till religion och andlighet. Det är så sekulariserat och neutralt men ändå ska varenda svensk vara inskrivna inom kristendomen. Det är såklart tabu över att prata religion så alla är kanske lite religiösa i hemlighet.

Jag är inte ateist men jag är inte någon stordyrkare av Gudar. Jag skulle säga att jag är en fritänkare och har anammat lite av varje religion och rörelse. Det är det fina med utveckling, man kan välja lite vad man känner för eftersom det finns ett stort urval.

Jag tror att jag skulle passa in utmärkt under 70-talet med flower power-rörelsen och allt det där. Jag har en stor hippie inombords och jag är en naturälskare. Jag tror att man måste vända sig till sig själv och naturen för att få en djupare insikt om livet och existensen av allt omkring sig.

Ett lästips är boken av Agneta Lagercrantz. Den heter Hjärtans Hjärna; Utnyttja din emotionella intelligens från e till q. Jag har läst den och är mycket förtjust i den :D



Vietnam. Bildkälla: Här!


Bildkälla: Här!