Hello other people from Neverland! :)

Ännu ett inlägg kommer här. Jag kommer troligen inte att ta upp världsomfattande problem idag i heller, men för all del varsågod och läs ;) Jag är som profilen säger, Sid i Ice age klon och allt kretsar kring mig mer eller mindre xD

Jag vill verkligen tacka min faster I och hennes familj för deras omtanke =D Boken jag fick av er var mycket fin :) Boken heter Lilla Kattboken (Swärdgruppen AB) och är fylld med korta citat, ordspråk och tankar om katter :) Jag vände blad efter blad med ett stort leende på läpparna :) Jag t.o.m ignorerade att förbipasserande på gatan blev halvt skräckslagna av hunden som stod och skällde i fönsterna. XD Jag är såld på citat och ordspråk av alla slag :) Och att det handlade om katter var ju bara pricken över i:et =) Nu i efterhand hoppas jag dock hehe att det inte var en pensionär eller någon stackare på cykel på gatan. Man kan inte snabbt nog cykla ifrån Luckys skall när han väl har satt igång (han börjar antingen i vardagsrummet och fortsätter in i mors sovrum eller tvärtom).

6 smakprov tagna ur boken =)

”En katt eller hund är inte bara till hjälp genom att vara mjuk, varm och levande utan också genom att berätta för människan att det inte har någon betydelse om hon eller han är gammal eller ful, hjälplös eller förvirrad. Det kvittar om de har misslyckats, är fattiga eller att världen inte längre verkar ha något behov av dem. Ett djur ser jaget som inte har förändrats sedan födseln, den unga själen som bor i den gamla eller skadade kroppen.” /Pam Brown

”Hundar har ägare. Katter har slavar.” /Amanda Bell

”Katter försöker lära sina människor några enkla ord på kattspråket. De märker att de flesta människor kan lära sig enkla fraser som 'Släpp ut mig', 'Du är en idiot', 'Jag vill ha middag' och 'Lek med mig.'” /Stuart och Linda Macfarlane

”En hund kommer när du kallar på den. En katt noterar meddelandet och återkommer till dig.” /Mary Bly

”En katt kan med stor inlevelse jaga ett torrt löv och låtsas att det är en mus – ända tills någon dum människa säger: 'Döda den! Döda musen!' Då stirrar den föraktfullt tillbaka: 'Mus? För Guds skull, ser du inte att det är ett dött löv?'” /Pam Brown

”Med jämna mellanrum retar katten upp dig och visar dig sin kärlek genom att sätta tassen i ditt öga, dina näsborrar eller i din mun. Den klappar dig i ansiktet med klorna försiktigt utspärrade, andas i ditt öra, kammar ditt hår, puffar på dig med sitt stenhårda huvud. Eller sveper mjukt in dig i en lyxpäls.” /Charlotte Gray

 
 
Någon annan som tycker att vår katt har förvandlats till en anka?! XD Kwaaack!

Sedan förra inlägget har jag faktiskt inte haft några särskilda drömmar hehe. Ett undantag är väl den gången jag drömde att jag var på ett fik här i byn och tryckte in bakelse efter bakelse i käften. Grannen intill äger fiket+bageriet och familjen är helt underbar och vi har umgåtts en del. I drömmen kom de på mig och då vaknade jag. Helknasigt xD Men kära E5 och familj (kodnamn :P), detta skulle jag aldrig göra om jag var vid medvetet tillstånd. Jag var hög på melatonin! Jag kan inte lova att det inte sker i mitt undermedvetna igen! xD Om det mot förmodan skulle ske utanför REM-sömnen så lovar jag att ni får behålla Singstar-spelen som ni för tillfället lånar av oss. XD Förresten, här är en länk till den underbara E5s blogg: http://kanskeelin.blogg.se/

Jag undrar om drömmen har att göra med min nuvarande aptit att göra (”Eh, duuh?!!”) Aptiten går upp och ner hela tiden haha. Vissa saker är helt uteslutna och en del saker äter jag extra av. Frukost och middag går då och då ner. Till frukost kör jag tryggt med soppa. Det är flytande och rinner bara genom systemet. Med soppa menar jag då antingen nyponsoppa eller Varma kroppen – antingen blåbär och hallon eller äpple och kanel. Sedan har jag såklart de 2 cm yoghurt som jag behöver för att få ner medicinen med.

Middagsrätter går så där. Jag har inte koll på vad som egentligen går ner, men det är iaf aldrig mer än en slev av något och kanske 1 – 1 ½ köttbitar. Trots detta så har jag ett flertal gånger haft ett häftigt sug av hamburgare, pizza och bakverk!! Jag har aldrig haft bekymmer med dåliga matvanor och det är mycket sällan vi äter pizza och hamburgare. Under de senaste fyra veckorna har jag bakat muffins tre gånger och två gånger har jag gjort flera satser (i samband med vännerträffar dock)!! Samtidigt äter jag inte så mycket av detta, men suget att göra/köpa är tillräckligt. Efteråt bryr jag mig inte särskilt. Bara jag har fått äta t.ex en muffins eller fått en tugga av en pizza så är det OK. Jag har aldrig varit en storätare och jag har ännu inte lyckats äta upp mer än en halv pizza (glömmer att köpa barnpizza).

I måndags var matschemat så här:

06.00 – Varma koppen + yoghurt för medicin

Ca 13.00 – Minipizza

17.00 – Liten chai latte (te från Espresso House)

23.00 - Banan

Igår (tisdags) bakade jag, syrran och P1 chokladmuffins :) Vi skulle testa en slags frosting och glasyr denna gång. Vi utgick ifrån recepten på dessa två sidor:

- One bowl chocolate cupcakes med chocolate cream cheese frosting
- Muffins med chokladglasyr

De blev mycket goda :) Till muffinssmeten använde vi såklart ”standard” receptet, dvs ur boken Sju sorters kakor. Mmm. Jag lägger upp en bild på frostingen. Det blev underbart gott men det ser inte så smickrande ut såklart :P

Jag fortsätter att skriva inom ramen mat och dryck :P Jag har börjat dricka grekisk frappé igen :) Jag har helt glömt bort hur det smakar och grr, det är så gott! Men så länge jag inte åker till Grekland igen så lär jag nog inte få smaka kaffet i sin rätta kvalité. :( I veckan har jag även haft något i form av abstinensbesvär av Chai Latte från Espresso House. Mor var och handlade badkar i veckan och det innebar att hon var i närheten av ett EH! Mitt övertalnings-sms (för att hon skulle köpa med sig en CL med sig hem) löd så här:

”Mikrovågsugnen är en ny uppfinning som kom till under 1900-talet. Den är mycket fascinerande då den kan värma en Chai Latte från Ängelholm. Detta är utmärkt för abstinensa Skurupsbor som inte har Espresso House i byn.”

Tro det eller ej så är min övertalningsförmåga inte särskilt god och det blev än en gång bekräftat xD

Min lilla begär efter en Chai Latte denna vecka fick mig att leka med PS och en EH-mugg (som jag hade köpt i Ystad samma dag). Här ser ni steg för steg hehe. Runda hörn, 3D, skugga och kloning :) Länge leva EH, lol :P (dock dyrt som fan!) 
 
  

Här är förresten en bild på ett glas frappe som jag gjorde åt P1 igår. Kan ni urskilja hjärtat? Är jag en duglig barista nu?! Jag kan skapa former av skum och mjölk :P Det kommer också en bild på min Elvis Presley mugg ^^). Och så en bild på mig och P1 (och en på mig själv när jag ser ut att göra fågeldansen eller nåt, ursäkta röran i bakgrunden).

Det sista jag berör idag har med nationalitet att göra. Läs om ni orkar. :P

Sedan jag var yngre så har människor frågat om jag är utländsk, om jag har någon utländsk härkomst och liknande. Det var väl kul i början, men ju äldre jag blir desto fler personer frågar. Att jag tar upp detta betyder inte att jag är rasist eller tycker illa om andra nationaliteter. Nej, absolut inte. Jag bryr mig inte vart människor kommer ifrån (möjligtvis bakgrundsmässigt i vissa fall, men inte geografiskt). Allt handlar om kemi och själskontakt (ja, jag pratar om själar). Jag pekar inte ut människor som möjliga bekantskaper innan jag har träffat dem.

Att jag behöver skriva om detta i ett inlägg är just för själva principen att människor ständigt ifrågasätter min härkomst. Jag är något trött på detta nu. Jag tycker inte om att definiera människor som ”svensk”, ”utländsk”, ”invandrare” och så vidare, men helt geografiskt måste jag vara en av de få i dagens samhälle som är helt geografiskt svensk. Mor är född i Limhamn och far i Stockholms län. Mormors släktträd är ifrån Malmö-Ystadtrakterna. Gällande morfar så har någon släktforskat och har gått tillbaka ända till 1633. Mannen som föddes då (med efternamnet Axstelius) var präst i Vadstena (Linköpings län) och föddes någonstans i närheten. Farmors och farfars släkt är ifrån uppåt landet – mest kring Stockholms län. Så helt geografisk är jag ”svensk”. Jag kan dock inte påstå att jag är helt svensk på andra plan, förutom på pappret. Samhället har så många influenser utifrån och jag förstår inte hur man kan leva ett liv utan globalisering! Vi är ett liksom, aldrig ensam på denna jord. Alla länder tillhör oss alla. Ofta är det svårt att skilja på människors härkomst och bakgrund. Det kan vara små som stora faktorer som förändrar ens utseende, personlighet och värderingar mm.

Senast någon trodde att jag var utländsk var i torsdags förra veckan när jag var på skolan. Mannen vid receptionen höll på att sätta upp flaggor för olika länder på disken nu i samband med OS. Jag satt på en bänk intill och väntade på kvinnan som skulle köpa mina böcker. Helt plötsligt så säger mannen till mig att han hoppades att ”min flagga” var med. Att flaggan för mitt land är med i samlingen. Jag svarade ju med att den svenska flaggan var med, så han behövde inte ”bekymra” sig för det. Han var helt häpen och sade att han trodde att jag var utländsk.

En annan gång, för länge sedan, när jag och några kompisar skulle betala för vårt inträde på friluftsbadet här i byn så envisades killen som tog emot pengarna att jag var utländsk. Han lät mig inte gå förrän han hade gissat rätt land. Chile, Brasilien osv. Jag var väl elva eller något då.

Någon gång under grundskolan bad en lärare oss i klassen att ställa oss på vars en sida om en linje. På ena sidan skulle de som hade utländsk härkomst ställa sig och de som inte hade det skulle stå på den andra. Vi var väl 15 elever i klassen då och fyra elever hade enbart svensk bakgrund (eller så visste de inte att de hade utländska släktingar). Jag var en av de fyra och trots detta var jag den som såg mest utländsk ut. Det känns mer ironisk med tiden.

Jag har en vän som har ungersk släkt på sin fars sida men hon är ljusblond och har blå ögon – dvs det ”typiska” svenska utseendet. Jag som inte har släkt ute i världen är motsatsen. Hör ironin. Ju fler personer som frågar mig desto märkligare frågor och påståenden blir det. Ibland är det väl smickrande att bli sedd som utländsk men inte i alla fall. Och just det faktum att det är en av de första frågorna de ställer (om de inte har frågat andra först, vilket också är vanligt) så får det mig att undra om jag bedöms utefter om jag är utländsk eller ej. Är detta så viktigt?! Det blir på sätt och vis viktigt för mig att få det bekräftat att jag inte är utländsk i och med att det är så viktigt för folk att veta vart jag kommer ifrån. Ibland är de ju såklart bara intresserade men ändå. Jag är själv väldigt intresserad av olika kulturer och jag tycker språk är fascinerande. Jag önskar att jag kunde alla slags språk. Men varför utses jag till typisk utländsk? Är det utseendet? Mörkbrunt hår och mörka ögonbryn? Eller är det mitt tal? Något annat?

Jag är ibland rädd att det är för mitt tal eftersom jag svamlar, mumlar och pratar rätt tyst ibland. Jag har även blanddialekt (enligt andra, för jag själv tycker att jag har ren skånska). Innebär detta att min omgivning tror att jag bryter i språket? Om jag ser lite frånvarande och korkad ut, tror de att jag inte förstår vad de säger för att jag inte kan språket? Jag är något nöjd med mig själv för att jag har god språkförmåga och därför skulle det kännas förjävligt om jag egentligen pratar så dålig svenska att folk tror att jag är utländsk. Några orsaker till att jag ser allmänt korkad ut och mumlar i samtal kan vara:

* Jag kan vara blyg och nervös för att jag ska klanta mig när jag pratar. Min tankeverksamhet är inte direkt synkad med talapparaten xD Tankarna passerar ju snabbare än munnen pratar. Det blir liksom ett ”nhbgfmbn mgf bfd” ljud när jag säger saker. Jag vill säga mer än munnens anatomi tillåter.

* Dialekten gör mig osäker. Skånska är en bedrövlig dialekt. Okej, inte alltid. Men jag avskyr att höra mig själv säga haj! (hej), daj å maj (dig och mig) och liknande. När jag är medveten om hur det hörs så blir jag osäker i talet och vill ändra uttalet mitt i en mening. Blablabla, jag kan prata om detta i evigheter.

* Min hörselnedsättning – först måste hörseln urskilja vad som sägs i meningen – sade personen att jag skulle få 50 spänn eller en smäll? Alla konsonanter kan inte alltid urskiljas. Sedan måste hjärnan/jag avgöra vad det är rimligt att personen sade (det blir en del missuppfattningar).

*Jag är något virrig, ängslig och okoncentrerad som person – jag har för många tankar i huvudet. Ibland har jag inte tid att formulera meningar för en viss tid går åt att avlyssna vad personen säger (nästan omöjligt om många pratar) och jag förstorar ofta upp saker. Jag kan komma med helt irrelevanta frågor och därmed stämplas jag som korkad och då blir jag osäker. Ofta kan jag heller inte acceptera att något ska vara så enkelt som det ibland faktiskt är. Inget är svart och vitt för mig och jag kan bara tänka ”men om... och i fall...”. En notis: en persons IQ bör inte kopplas ihop med en persons nationalitet. Tyvärr kan man ju inte låta bli att känna av dessa vibbar ibland.

Jag har kanske inte någon direkt struktur över detta överflöd av tankar :P Men medicinen jag tar ska ju faktiskt vara lugnande och samla tankarna. Jag borde tänka tydligare :P På sätt och vis gör jag det, alltså tänker mer konkret kring saker, framtiden och så. Men det är ju inte direkt ”framtiden” jag tänker på, lol. Dvs, jag tänker på framtiden, men inte bortom framtiden. Eller jo, men på ett annat plan haha. Medicinen kanske påverkar mig negativt :P

Men men, för er som inte minns hur jag kom in på detta så handlade det om att jag undrar varför folk ständigt frågar vilket land jag kommer ifrån och vad det är med mig som klassas som utländskt. Är det mitt tal och/eller utseende och/eller andra saker? Efter ett antal år av liknande frågor har det blivit viktigt att veta varför människor måste veta detta. För som sagt, vårt IQ får inte kopplas ihop med vår nationalitet, men man kan inte styra över omgivningens synsätt.

Nu ska jag bege mig. Imorgon ska jag träffa E1 som har kommit hem från Jönköping :)

/Jennifer