Lite poetiskt
Nu har jag suttit och skummat igenom gruppens projektrapporter. Den första läste jag från början till slut men efter den sket det sig. De resterande scrollade jag mig igenom. Till slutet där bilderna fanns :P Vi ska bara veta vad de andra har arbetat med så att vi kan delta i diskussionerna den 10:e januari...
Det fanns ett arbete som jag fastnade lite för och som gjorde mig obekväm. Jag hoppas att det är okej för kurskamraten att jag lägger ut en bit av de första meningarna... De berörde. Lite poetiskt... Så ensamt samhället har blivit med IT...
"Jag bor i Malmö, i en lägenhet nära centrum. Här bor trehundratusen människor. De finns överallt, hela tiden.
Jag känner inte så många av dem.
Mina vänner finns på facebook. Några bor i Malmö, andra i Stockholm eller i USA. Vill jag prata med dem så
använder jag datorn i min lägenhet.
Mina grannar vet inte vem jag är eller vad jag gör om dagarna. Mitt efternamn står på dörren.
Jag vill göra en bildserie som berättar om anonymitet, isolering och bristen på närhet i staden."
Bilden från min projektrapports framsida ;D