Oskarshamn
Hej hej!
Ikväll har det åskat och blixtrat. Tack och lov för det. Hela veckan har huvudet känt av det kommande ovädret- alltså huvudvärk. Förra veckan var det samma sak. Jag gick och väntade på ovädret en vecka och sen kom det på fredagen. Jag hoppas att den dova huvudvärken är villig att släppa nu när ovädret har passerat.
Imorgon är det lördag och dagen då vi ska åka till Oskarshamn har anlänt. Vi - jag, mor, min syster och två vänner till familjen - ska åka hit runt ett tiden imorgon. Mysigt med en liten (3 timmar) bilresa dit. Anledningen till att vi åker hit är för att vi ska möta en veterinär som just nu har hand om en katt. Katten kan möjligtvis vara vår. Katten har de senaste månaderna vistats på ett katthem på Gotland. För x antal månader sedan lade mor ut en efterlysning på Blocket.se på vår katt Morris och en kvinna som jobbar på katthemmet ringde strax därefter och berättade om en katt som de hade. Det är mycket som stämmer in. För mycket för att ignorera. Men oddsen är ändå låga. Om det skulle vara vår katt så har han åkt ändå från Skåne och till Gotland. Men vår katt var alltid för nyfiken och blev alltid inlåst i till exempel garage. Morris kan mycket väl ha hoppat in i en lastbil som skulle åka över till Gotland. Vi bor dessutom intill ett industriområde. Det skulle vara typiskt honom. Och vi har inte funnit några spår av honom här hemma och det har ändå gått snart två år. Jag har mina tvivel på om det verkligen är vår kisse och oddsen är nästan emot oss, men den främsta faktorn som jag lägger vikt vid är mors intuition. Mor och jag har skickat ut efterlysningar överallt, främst mor och hon har fått svar från några. Men detta svaret från Gotland har hon fastnat vid. Mor har en otrolig intuition och förmåga att söka och hitta. Och enormt tålamod och uthållighet. Om jag hade legat medvetslös eller mördad i en gränd i en av Greklands värsta slumområden så kan jag garantera att mor hade funnit mig. För några månader sedan blev mors bil stulen. Det tog henne inte lång tid att hitta den igen. Uppe i Avesta - Hedemora - typ Borlänge. En bit ifrån Skåne.
Jag hoppas att detta är vår kära kisse. Jag har inga högre förväntningar- jag är något likgiltigt ställd till det hela. Det är såklart wooow om det skulle vara Morris och det hade varit väldigt väldigt roligt. Men i och med tvivel så försöker jag se detta som en härlig utflykt. Jag har alltid tyckt om att åka längre resor i bil - härlig musik och sällskap och omgivningarna som passerar utanför fönstret. I och med att det är en så pass lång resa så vill jag inte tänka att vi åker dit för att hämta hem vår katt. Oddsen är höga att det inte är Morris och om det stämmer så har vi slängt ut en massa bensinpengar i onödan. Jag har dock lite ont i magen i och med att mor verkar vara väldigt övertygad om att det är han. Vi har inte jätte bra ställt med pengar, vi har inte riktigt tid att göra en sådan här resa och mor kommer bli riktigt besviken och kanske generad över att hon fick oss andra att tro att det var han. Dessutom så har hon vunnit biljetter till en Ulf Lundell konsert som är imorgon. Hon har alltid lyssnat på honom och så kan hon inte gå nu när hon faktiskt vann två biljetter. Vi kan inte skjuta på resan mycket längre. Vi hade kanske kunnat göra det tidigare men katten har behövt opereras och ta mediciner. Hans ena öra har varit infekterat. Nu har även veterinären erbjudit sig att ta hand om katten tills vi har kommit dit. Hon bor utanför Oskarshamn och det är lättare att ta sig dit än att åka över till Gotland. Det är väldigt få båtar som går dit och det är rätt dyrt. Men imorgon åker vi i alla fall och det kommer att bli en trevlig resa hoppas jag.
Ikväll har Pauline varit här. Mycket trevligt! =) Vi har bakat chokladbollar - med extra kaffesmak. Gottgott! Vi har mest flummat och snackat och haft det allmänt trevligt. :) Och det är bra att jag äter upp mig lite. Efter min Greklands-resa har jag tappat kilon verkar det som. Mor, min syster och mina två närmsta vänner är lite häpna över viktminskningen. En dag i Grekland stod jag och hängde upp tvätt på familjens balkong och efteråt tog jag ut kameran, och så såg jag mina armar i en av fönsterdörrarna. Haha, jag blev lite häpen själv. Jag undrade vart mina armar hade tagit vägen. Men men. Och det är inte konstigt i heller. Jag var där bara tre veckor, men första veckan gick jag ju på Bisolvon - medicin för att lösa upp slem i halsen - mitten av andra veckan blev jag sjuk och fick äta Imodium och dricka vätskeersättning. Tredje veckan var jag fortfarande sjuk och kunde bara äta bananer och knäckebröd från Lidl. Vatten från Lidl och vätskeersättning fick det också bli då och då. Panodil är en självklarhet. Så det är ju inte konstigt att jag har gått ner i vikt. Aptitet är det inget fel på så det är ingenting att oroa sig över. Jag äter upp mig. Jag har aldrig riktigt behövt eller brytt mig om vad jag äter eller om min vikt. På något sätt verkar det varken gå upp eller ner. När jag var yngre var jag dock rätt spinkig. Då hade jag knappt någon aptit. Men idag har jag inga problem med att äta, jag äter hela tiden haha. Nu kan jag dock - om jag drar in magen bara lite - spela "harpa" på mina revben, skämt å sido. Men jag ska äta upp mig och det kommer inte att bli några problem så länge jag inte blir sjuk igen. Mitt immunförsvar är kaputt. Två veckor konstant huvudvärk till exempel men den borde försvinna nu när ovädret har passerat som sagt.
Några bilder från när jag, Sara och vår far skulle fotografera lite på stranden i Ystad. Detta var innan jag åkte.
Jag och reflexskärmen. Jag och Sara underhöll oss medan far skulle sätta upp stativet.
Jag fotar såklart inte med brillorna på, lol.
Läskig närbild på mig och syrran. Ja, vi är syskon. Helt biologiska. Det är många som frågar om jag är adopterad. Men nix, helt klart biologiskt även om vi inte är lika. Jag har mörkt hår och "mörkare" hy efter mors släkt och Sara har fått sin blekare hy och sitt röda hår från fars. Så enkelt är det. När vi umgås med mors släkt borde min syster verka vara adopterad och när vi umgås med fars så borde jag se ut att vara adopterad. Jag och min kusin Maria däremot, för några år sedan, såg nästan ut att vara tvillingar haha. Min morbror (Marias far) kunde inte se skillnad på oss när han gick bakom oss. Ibland är det intressant att studera vilka drag människor ärver och hur lika eller olika familjemedlemmar och släktingar är.
Förresten, en bild från när jag hade hämtat min resväska efter flyget (åkte med två flyg från Grekland). Nu har jag äntligen anlänt i Danmark och i dörröppningen ser jag min syster och far. Wihiii!
Nu ska jag snart nanna kudden. Måste lyssna lite mer på musik haha. Det kanske blir att läsa lite fanfiction också. Bara en kort stund för jag måste bli piggare om dagarna.
Bästa låtarna idag:
Costa Nostra - Eldar
Charta 77 - Moral x 2
Buzzocks - Time's up
Buzzocks - Ever fallen in love
Dia Psalma - Efter allt (en "berättelse" som berör!)
Thåström - Om Black Jim
Strebers - Kärleksmissiler
Johan Antitila - Tack
Ebba Grön - Die Mauer
Sid Vicious - My way
Dia Psalma - Hon får
Jag tycker att du och Sara är lika!