Hejhej!

Återigen var det länge sen jag skrev här. Men så får det vara. Och nu skriver jag igen.

Fy, imorgon är det första dagen av det kommande läsåret. Första dagen i skolan men snarare D-dagen för övrigt. Eller rent utav Domedagen. Armageddon. Sekunden då bomben sprängs. Andetaget man tar innan man dyker. The Ending. Slutet. Har tyvärr inga fler synonymer just nu men ni förstår principen :P

Nej, imorgon börjar allvaret. Jag valde att plugga till sjuksköterska under de kommande tre åren. Har ju varit på första uppropet så jag har varit inne i byggnaden, men det bestod av att gå in och gå ut ur aulan och skriva på ett papper. De läste förstås upp våra namn också och yes, jag ligger fortfarande längst ner på listan i och med att mitt efternamn börjar på Ö haha.

Det är karaokekväll imorgon också, arrangerat av studentkåren, så jag kanske sticker dit. Jag slutar fem och det börjar sex så det är egentligen lika bra att joina. Dessutom har jag ju inte varit med på någon av de tidiga lära känna- aktiviteterna. Jag har försökt förneka allt detta som har med högskolan att göra så länge det har gått. Det var ett kritiskt läge då när jag skulle börja leta böcker. Det hade jag också försökt förneka. När jag väl började (några dagar före 1:a uppropet) så insåg jag hur kort tid jag hade på mig. Jag kunde bara sitta max en kvart och söka böcker eftersom paniken och ängslan blev för mäktig. Som tur hade jag min syster till hjälp. Haha, suck, det här med att ta ansvar och att vara ute i god tid är inget för mig. Än så länge har jag bara fått tag på en bok. Hittade bara fyra av tolv böcker på nätet och det är bara en person som har svarat av alla de mejl jag har skickat. Men hennes bok kom åtminstone fram idag. Vid uppropet berättade lärarna att vi inte skulle springa iväg och leta böcker än för de skulle ändra litteraturlistan OCH vissa böcker skulle vi få gratis. Dels kändes detta ju väldigt befriande när jag fick höra detta men fan, det hade kunnat stått på deras hemsida.

Hursomhelst ser jag framemot karaokekvällen, studentfesten och 24h-racet (en ny aktivitet var timme under ett dygn). Det kan hända att jag står över något men jag tror nog att det blir av. Jag har iaf köpt ett tågkort nu så oavsett hur jag gör så blir det gratis att åka in på kvällarna. Ännu en befrielse. De f*cking tågbiljetterna ruinerar ju en.

Hm, var kväll undrar jag vad jag har gett mig in på. Sjuksköterska? Högskola? What the fuck? Men jag har inget annat att göra så det är ju lika bra att hålla sig sysselsatt. Man får se hur länge detta håller – hur mentalt kapabel och studiemotiverad jag är... Vi ska visserligen gå igenom stresshantering och studieteknik under någon av dagarna i veckan. Men ftw, jag vet inte hur många sådana genomgångar jag har suttit med på de senaste sex åren och jag är inte bättre för det! Med åren blir min mentala stabilitet, motivation, koncentration och initiativ förmåga bara sämre haha. :P Jag kan ju fortfarande tänka mig att jobba inom vården, men som Paula ofta påpekar är det troligen mest processen som jag är ängslig över. Alla tentor, alla analyser, alla gå-upp-innan-tuppen-galer-mornar, alla böcker som måste läsas, ja och så vidare.

Usch, usch, usch. Jag hör inte hemma på en högskola. För mig har högskolan alltid varit en värld för sig själv, en värld utom räckhåll där bara coola självständiga människor (som sitter på en massa caféer och inte verkar ha ett bekymmer i världen) finns. Men nu ska jag befinna mig i denna värld och jag känner mig bara som en parasit, en termit som inkräktar på systemet som de här självständiga coola människorna har byggt upp. Nej, detta känns inte som något för mig. Vilket nytta kommer det ha, jag är inte särskilt bra på att argumentera eller att analysera, jag suger på inlärning (det går in genom ena örat och ut genom det andra), är inte särskilt praktisk (kommer säkert sätta nålarna i mig själv istället för i patienten) och jag har inte längre någon bra skrivförmåga. Jag kan skriva såklart, men jag var tydligare i texterna förr och det blev ett sammanhang. Jag har haft skrivkramp sedan jag började andra ring. Mitt skrivande har betytt en del för mig, men it is all gone now. Nu blir det tomma och innehållslösa texter. Lol. Men struntsamma. Jag har iaf inte något särskilt som jag kan fokusera mer på, alltså något som jag kan skapa balans mellan det jag är bra respektive sämre på.

Men men, vad detta blev deppigt. Något som däremot kan ljusna upp det hela är att skolan är granne med förlossningsavdelningen och kvinnokliniken. Jag har ju haft som mål sedan åttan att utbilda mig till barnmorska, men under åren har jag ju ändå tvekat. Att utbilda mig till sjuksköterska förstår ni, är ju bara ett måste för att kunna utbilda mig vidare. Men vem vet, när jag är klar vill jag kanske stanna där? Sjuksköterskeyrket är ju ändå väldigt intressant i sig, men nja... Men iaf, det är lite lustigt att just denna avdelning skulle ligga så nära. När jag tvekar på barnmorske-yrket kan jag tänka att ”det väntar runt hörnet”. När jag vänder mig om så finns jobbet där. Hm... Och jag kommer kanske till och med möta barnmorskor under promenaderna till och från skolan eller under "rasterna".

Man får se vart livet för en :P Men just nu är mitt högsta mål att komma till skolan. Att vakna på mornarna och sätta mig på tåget oavsett hur mycket det tar emot. Far säger att detta är ju ett hemskt mål, det är ju självklart att jag ska vara i skolan och att jag ska ge allt, men fuck the world, att ta mig dit är absolut det enda mål jag kan försöka nå för tillfället. Med tiden, när jag har funnit rätt tempo och allt, blir det kanske bättre men just nu, nej. Det är med tunga steg, bistra tankar som jag tar skolväskan och promenerar till tåget. Esch, nu blev det deppigt igen.

Som en av de sista sakerna jag skriver (typ) så måste jag nämna några kurser vi ska läsa. Yes, jag är negativt inställd till att plugga för tillfället, men det betyder inte att kursinnehållet är mindre intressant. När har något någonsin varit mindre intressant? Det är bara principen att skriva, läsa och ta sig tid till att plugga som tar emot. Jag kan läsa om auktioner, börskraschen eller något shit om sibiriska sällsynta träd (bara random förslag) och jag kan ändå spendera långa stunder gällande samma ämne.

Här listar jag upp några kurser:

*Läkemedelsberäkning (jag hoppas att min urdåliga matematik inte förstör för mig här)

*Psykisk hälsa/ohälsa (på sätt och vis ångrar jag att jag inte valde socionomutbildningen eftersom det är främst ”mötet med människor” jag bryr mig om, men jag har troligen inte koncentrationen eller tillräckligt med bra råd i innerfickan för att passa som detta. Detta yrke har alltid legat och vägt bredvid jobbet som barnmorska så det blir kanske detta i slutänden ändå, hm)

*Specialistsjukvård inkl akutsjukvård (detta däremot ser jag mycket framemot)

*Medincins/kirurgisk vård

*Anatomi, fysiologi, farmakologi samt sjukdomars patalogi

*Kvinnors reproduktiva hälsa/ohälsa

Okej, detta var väl bara 6 av 29 kurser (2 praktiker). Men ändå.

Nu ska jag alldeles strax nanna kudden. Ska ta det där andetaget innan man dyker för imorgon är det dags. Jag är glad att jag inte börjar förrän 12.15. Då är det alltså 10-tåget som gäller.

Bye bye, so long!

(Impimages.com)

Ler var gång jag ser bilden. Nu är det passande med lite bildtexten: Har jag verkligen valt helt fel? :P

(msn.se)

Strip ur serien om Nemi (29 aug 2009). Underbar sarkastisk humor ^^) Än en gång en deprimerande bildtext, haha: På avstånd är allting mycket mer lockande. Men när det väl gäller är jag en quiter och intresset slocknar...